Imorgon är det jag som åker till MONKI
♥
Jan. 22, 2011
Undrar om det här verkligen en värdig början på mitt nya liv.
Nu ska jag lyssna på musik och meditera istället.
/total mess
Den glada feministen
Jag vill få folk där ute att förstå och ta hänsyn till av vikten att respektera varandra som individer! Hur kan det vara så svårt? Jag vill inte ansluta mig till liberalfeministerna, inte anarch-feminism, inte vänserfeministerna, alla har de något gott att säga men också så fel i vissa frågor.
Kan jag få starta en ny typ av feminism? Den Nya Generationens Feminism!
DNGF skulle stå för tolerans, respekt, individualitet och jämlikhet som vi tolkar dessa begrepp på 00-talet, och sen är det upp till var och en vad de vill ägna sina liv åt. Inte så mycket finstilt utan istället värna om en öppen diskussion där vi håller oss ifrån att gruppera oss och kasta skit på varandra. Högt i tak och ärligt ska det vara! Men det är ju inte så lätt, jag vet det. För människor har svårt att våga stå ensamma, och de har svårt att erkänna misstag, svårt att hålla sig från att bygga hierarkier och utöva makt. Ibland försvinner orken när jag tänker på hur vi människor från start är så svaga. För många negativa egenskaper och handlingar bygger ju på rädsla och osäkerhet. Bättre att slakta andra än att själv bli slakad. Bättre att förlöjliga andra än att bli förlöjligad själv. Eliminra risker genom att vara först.
Bra "blogg" när lusten tryter:
http://thehappyfeminist.tumblr.com
Bakgrunden
http://www.aftonbladet.se/wendela/barn/article8395249.ab
Tabufråga: hur kul är det egentligen att vara gravid?
Graviditet och allt tillhörnade som förlossning, allt det underbara och magiska (tex att man kan höra fågelkvitter och annat trevligt extra tydligt under sin graviditet), eventuella komplikationer och amning är något som jag tänkt intesivt och mycket på. Jag har läst mer om det på nätet och i böcker än vad några (eller tom de flesta) av mina gravida vänninor.
Så helt tappad bakom vagnen är jag inte, dock oerfaren, när jag säger det här: Hur kul är det egentligen?
Hur kan man uttala sig om någat man inte upplevt kanske är en befogad fråga, men hur ofta gör vi inte det? Talar utan erfarenhet? Jag pratar hela tiden om extremt förtryck mot kvinnor trots att jag aldrig upplevt det själv, till exempel.
Men så här är det: jag är inte ett dugg sugen på det. Och jag fyller 27 i år. Jag tycker det är kul att följa mina vänners graviditet och häftigt att känna sparkarna utanpå magen men sen är jag nöjd. Om jag själv blev gravid skulle jag periodvis bli helt utfreakad av vetskapen att en person växte i min kropp. Inuti mig växer en annan människa. Häftigt kanske det är men också mycket, mycket konstigt.
Och för det här har jag känt mig lite utanför. För som tjej ska man ju vilja gå igenom en graviditet. Det är normen, det är det naturliga, biologisk klocka osv... Nu är det kanske läge att tala om att bara för att jag inte vill gå igenom en graviditet så vill jag ha barn. Flera stycken, eller tre om man ska vara exakt. Sen få vi se hur det blir, kanske fler kanske färre.
Min syn på graviditet och att jag är tveksam till allt som har med de nio månderna innan bebis tittar ut (och tiden precis efter), kan ju ha att göra med att jag från början alltid velat adoptera av oförklarig anledning. Jag har vägt för- och nackdelear med biologisk väg vs. adoption i många år så jag känner mig tämligen säker i frågan. Många kanske tror att det här med anknytning till barnet skulle påverka beslutet men det gör det INTE. För det finns inget som säger att bara för att barnet är biologist ska anknytningen per atomatik vara starkare mellan barn och moder. Givetvis har adopterande homosexuella par eller äkta makar, ensamstående och par (man och kvinna) som är reproduktivt utmanade minst lika bra kontakt med sitt/sina barn som de som gått the old fashion way.
Så är det bara.
Det här är bara historien på andra sidan myntet och min förhoppning är att normen ska ändras så det ska ses som lika normalt att inte vilja gå igenom en graviditet som att vilja det, även om majoriteten är större på ena sidan.
Glädje är gratis i alla fall!
Det här med lycka går ju att diskutera i all evighet. Vad är det egentligen? Jag hade ju allt jag trodde jag ville ha innan jag blev student igen men jag var inte alls glad, tvärt om, jag superledsen nästan hela tiden utan att förstå varför. Länge, länge drogs jag med ett enormt dåligt samvete över att jag inte kunde uppskatta det jag hade. När jag såg dokumentärer om personer i stor behov av en microdel av min livsstandard bröt jag ihop. Och en dag tog det liksom stopp.
Livet ger en käftsmällar ibland. Och ibland är det precis vad man behöver.
Glad blir man också om man orkar stå emot andras förväntningar och olika normer i samhället. Normer är, by the way, till för att utmanas om man frågar mig. Ingen, absolut ingen ska kunna tala om för någon annan hur den personen ska leva sitt liv.
♥
Kärlek vid första ögonkastet
Gissa hur arg jag är på en skala över att INGET av det här kan bli mitt?
/glad att vara student...
Topshop
FI
Schyman säger själv att de är dags för nya personer att kliva fram (som jag skrev om tidigare). Jag är inte förvånad över hennes beslut att avgå som partiledare. Hon själv säger också;
"– Det har funnits påpekanden om att FI bara är Gudrun Schyman och att det står och faller med mig. Så är det verkligen inte. Vi har mycket kunniga och engagerade människor."
Sjukt spännande läge. Men hoppas innerligt som sagt att alla dessa luckor fylls av rätt personer. Gärna yngre.
http://www.dn.se/nyheter/politik/schyman-avgar-som-partiledare
Fasiken
Ingen bra datordag... Inlägget förvann så nu blir det bara en bild. 
Snälla, ge mig en förklaring! (och vanliga mammor!)
De vita*, förespråkarna av old school-bilden av kvinnor i samhället, de som även finns som kylskåpsmagneter fast då med släng ironi för att vi inte längre lever på 40-talet.
Jag är trött på det här. Förklara för mig, varför är det så viktigt att verka perfekt? Och vartifrån kommer önskan om att vara en god fru? Varför är en del av den kvinnliga befolkningen mellan 20 och 30 besatta av att kalla sig fru? Finns det något högtidligt i det? Låter det lite bättre? "Jag är fruuuu. Ja, vi gifte oss i somras, uuunderbart bröllop! Så himla lyckat!" "Jasså, du är singel? Oroa dig inte, det finns någon för dig med!" Jävlar vilken tur! Jag trodde det var ute med mig där ett tag!
Visst, kom med invändningar, men förklara detta; av alla mammahjältar (Året hjälte -mama) som vimmelmamman interjuvade, varför hade ingen av dom ett vitt, ständigt hotellstädat, perfekt hem? Ingen av dem svassade omkring i odd molly och ingen hade vita liljor i transparanta vaser och ett obsession för doftljus som kostar 500 spänn styck (det lilla!). De visade istället upp en verklighet med legobeströdda golv, ungar som skrek och for genom hemmet och en vanlig fin mammalook. Den där trygga, vuxna, starka kvinnan får ostört lysa igenom utan lager av smink och fashionabla märkeskläder.
Plain mom = high fashion i min värld!
* De vita är de som tycker att allt, och då menar jag allt, i hemmet ska vara vitt. Inkl. golv, väggar och tak. Och även dom själv ibland.
Efterlyses: fler Ida Gabrielsson
Anledningen till att jag klickar upp denna artikel till att börja med är att jag länge längtat efter ett visst generationsskifte i partierna. Nya ansikten med en glöd i ögonen, kämparanda och förmåga att verkligen nå ut till medborgarna. Så (under)rubriken var tilltalande.
Texten var till en början slätstruken och lite tråkig men mot slutet kände jag mig riktigt upprymd! Det finns ju där, det där jag saknar, och jag hoppas verkligen att Ida (som nu avgår) inspirerar andra unga med politikerdrömmar att kliva fram nu. För det behövs. Röda blocket behöver få tillbaka förtroendet och för att möjliggöra det måste nya friska vindar blåsa in över både vänstern och sossarna.
Kom igen nu kaxiga åttiotalister, vi som alltid fått höra hur vi tror att vi äger världen och har skolats i nya sociala medier parallellt med den obligatoriska skolgången. Vi som i bästa fall målas ut som självständiga, fördomsbefriade klassmotståndare*. Ska vi visa att det ligger någon sanning i det så ska vi visa det nu! Nästa valomgång tar röda tillbaka makten, det kan jag nästan lova.
http://www.aftonbladet.se/debatt/debattamnen/politik/article8389323.ab
* Minns när Ebba von Sydow (tror dock att hon är sen 70-talist om man ska vara petig) sa att hon tillhörde arbetarklassen för att hon faktisk hade ett jobb hehe. Det finns en charm i det, alla vet ju att hon inte gör det men det finns ett slags gränsutsuddande i hennes uttalande som jag måste gilla trots att vi med all förmodan röstar på olika block.
EN ljusglimt i American Apparel annonshistoria
Jag kan inte fatta att folk ger sig på HMs underklädesannonser när det AA trycker upp dessa (se nedan) i fejan på en. Jag är nog inte ensam om att få intrycket att de anspelar på mjukporr.
Och det är väl egentligen inget fel med mjukporr. Det jag inte accepterar är att de visas i på ställen där människor inte kan välja om de vill bli utsatta för det eller ej. Jag tycker inte heller om att det är 90% tjejer i deras annonser (i alla fall vad jag kan se i arkivet) som exponeras på det här viset.
Men så händer något. Det publiceras en bild som på en tjej som inte står i en utmanande pose och slickar på en klubba med fuck me-blick, utan istället med två blottade orakade armhålor. En blid utan vidare sexuell laddning i jämförelse med deras andra bilder.
Sorgligt att det bara förekom en sådan bild och att resten av annonserna är skit. Men AA har i alla fall visat att de kan göra reklam på ett annat sätt än att visa unga tjejer på ett amatörporrfilmsvis.
Jävligt trist reklam: 
Annorlunda reklam: 
Fint!
;)
Attityder är intressanta. De är avgörande också.
Lite fuck it till normen som talar om för oss att vi måste leva i en tvåsamhet. 
/trött på dömande par och bristen på alternativa familjer i media
Bild: http://www.wordboner.com
...
<a href="http://www.bloglovin.com/blog/2249659/?claim=trn89ypcvdw">Följ min blogg med bloglovin</a>
Då gör vi försök nr 2 då...
Bloglovin
Make up tutorial gjord av en 5-åring
http://www.youtube.com/watch?v=IDmEMwdIb44&feature=related
Det går inte att komma ifrån. Man vill torka av allt smik och vänligt buffa ut henne på gården så hon kan leka med sina kompisar istället.
Kvinna se ditt eget värde! (ingen kommer göra det åt dig)
Vad jag vill ha sagt är:
1. BYT FOKUS!
Så länge vi kvinnor ägnar ideal och skönhet uppmärksamhet kommer de också finnas där, uppsatta för oss som mål att nå. Det har egentligen inte så mycket med män att göra utan bara oss kvinnor. Vi kan inte sitta på vår kant och järma oss över sjuka ideal och känslan över att tvingas leva upp till det. Det är enbart att ta på sig offerkoftan. Det är inte männen som utgör markanden för smink och tjejtidningar. Det är kvinnor som köper detta som ser till att businessen går runt.
2. SKYDDA BARNEN!
I en viss ålder är bilder och andra intryck starkare än kloka ord. Sätt röda skyltar på idiotiska affischer med överretusherade ailenlika modeller som talar om sanningen. Inget barn ska behöva tro att det finns kvinnor som ser ut så, eller att det är viktigt att eftersträva. (jag vet, det låter extremt men tänk på det en sekund innan du skrotar förslaget)
3. DÖD ÅT STEREOTYPFEMINISTEN!
Hon existerar helt enkelt inte. Eller i alla fall i väldigt liten skala och ska inte stå som representant för oss (både män och kvinnor) som grupp.
PS. Det här är tre exempel på vad jag irriterar mig över just nu, det speglar inte på något sätt min helhetsbild av feminism.
Jag är inte bara feminist, jag är vegitarian också...
2010 ska bli mitt helt köttfria år. Tidigare har jag bara avstått från griskött. Man kna tycka att det är verkar jobbigt och uppoffrande men för mig är det tvärtom relativt enkla val som gör att jag sover bättre. Jag tycker om kött. En blodig biff, Whopper på BK, köttbullar med stuvade makaroner osv. MEN inte ens den godaste bit kött kan mäta sig med ett gott samvete. Jag vet vad som sker i slakerierna, hur de transporteras och att grisar (om vi tar dem som ex) uppfattar lika mycket av omvärlden som en treåringar och har känsel, alltså känner smärta. Ibland glömmer vi det eftersom de inte kan tala omdet för oss. Men de skriker av smärta när de kasteras utan bedövning eller när Mamma Scan börjar slakten innan de fått dö.
Och nej, jag köper inga skinnkläder eller skinnskor heller.
Undvik: kasta sten i glashus...
OBS! Jag tycker INTE att man ska se ut så här. Jag tycker bara att det är en fin bild och att hon är satans vacker. Så charmig i sin glugg och rockstil.
OBS IGEN! Bilden är med största sannorlikhet retuscherad! Georgia Jagger har säkerligen ringar under ögonen och valkar hon med.
Prick
Jag vill ha sommar och en prickig klänning. Så fint.
Ny!
Tyckte inte min design sa så mycket om innehållet i denna blogg så jag tog inspiration från en bild jag publicerade nyss och resultatet blev ovan!
Mycket finare tycker jag själv.
I hate boys
Detär kul att leka med folks fördomar ibland.
Slarva
Dagens 3 bästa:
1. Undervisningen är INTE på engelska. Woohooo!
2. Fyndade en grå kjol på rean för 75 spänn. Och jag är en sån som aldrig hittar något på rean i vanliga fall.
3. Fyndade smink på Elf.com. Mineralpuder för 42 kr måste man kalla fynd. Och nagellack för 18, snacka om studentsmink! (vet inte om det är nåt att ha men tänk om! Då kan jag ju nästa börja lyxa med karamell-lattes på espressohouse igen!)
Very funny
Kunde inte låta bli. Kul ju. 
Nu och då
Det bli mycket prat om kvinnopolitik och feminism just nu men det är det som rör sig mest i min skalle för tillfället och jag behöver skriva ner det för att kunna återkomma lite senare och se kritiskt på min egna åsikter. Om de håller liksom.
Läste om Frida Steenhoff, visionären och samhällsdebattören som introducerade begreppet feminism i Sverige runt 1890-talet och får intrycket att vi gjort en U-sväng i utvecklingen. Vi är lite tillbaka på startfältet efter en utsvävning i manshat och revolt mot familjekonstellationen. Det sista är inget jag förkastar, tvärt om har det lett till mycket värdefullt. Viktigast av allt har det för upp diskussionen om kvinnans förutfattade roll i familjen och fått den omvärderad i mångt och mycket.
Men efter att feminismen blivit allt för associerad med könskrig börjar den väl definitionen gå tillbaka mer till rötterna, det som Frida Steenhoff förde fram i sina skrifter och pjäser och som journalisten uttrycker i artikeln nedan, social trygghet och individuell frihet.
http://www.svd.se/kulturnoje/understrecket/konskampen-frammande-for-feministpionjar_443785.svd
Lookis
Är lite ledsen över att jag inte fått mitt paket från adlibris ännu... Speciellt boken Klassisk feminism. Ser mycket fram emot att få läsa den. Känns som vi tack vare media, samhällsdebatter och input och diverse politiker har definierat sönder begreppet feminism.
Ja, förutom det Lookbookknarkar jag i vanlig ordning. 
Feminist, javisst
Funderar kring hur jag på bästa sätt skulle kunna ge min definition av feminism. Läser i Veckorevyn om deras senaste kampanj Size Hero. Tycker om initiativet men undrar om det har någon effekt. Skulle vilja mäta den i så fall. Skulle vilja veta vad som har lika stor påverkan på unga tjejer som Maybelline och L'Oreal-reklamer, fast åt andra hållet så att säga.
Men det viktigaste enligt mig är inte skillnaden på bilderna utan att det tydligt framgår när en bild är retuscherad, så att samhället slipper tro att kvinnorna plötsligt antagit en aningen övernaturlig perfektion, som unga kvinnor sedan spenderar massor med tid och pengar på att efterlikna i största möjliga mån. När femåringar gör smink-tutorials på YouTube mår jag illa. Vissa skulle säga att det är fullständigt naturligt och bara en oskyldig lek. I min värld är hopprep och Burken är sparkad mycket mer naturliga lekar än när 5-åringar lägger energi på att förändra sitt utseende i sann Maybellineanda (inte rota runt i mammas garderob och pröva tio storlekar förstora pumps alltså. Stor skillnad).
Jag saknar starka kvinnliga förebilder. Tjejer som oavsett hur de väljer att presentera sig för omvärlden i första hand visar vilka starka och självständiga brudar de är. Lite mer Fuck you-attityd mot ideal och grupptryck. Jag rakar mig för att jag vill raka mig, inte för att tjejer ska vara rakade. Jag skiter i att raka mig för att jag inte har någon lust helt enkelt. Att våga säga vad man tycker är viktigast av allt. Därför tycker jag att det är mycket mer intressant att diskutera hur mycket utrymme flickorna respektive pojkarna i 2:a klass får i klassrummet. Uppmuntras pojkar till ta mer plats än flickor? Mer den typen av frågor, än frågor som "Du kan väl inte vara feminist, du rakar dig ju under armarna?"
Att sluta lägga så stor vikt vid yta och ideal är en viktig del i strävan mot fullständig jämställdhet eftersom vi kvinnor har det mycket jobbigare på den fronten än vad killarna har.
