.

Snubblar över påsar som ligger slängda i hallen fulla med informationsbroschyrer och lockgodis efter otaliga infromationsrunor på universitetet. Lyfter på allt som går att lyfta på och öppnar samtliga väskor inklusive den stora resväskan som jag inte orkat går ner i källaren med. Letar som en besatt efter min kabukiborste men den är spårlöst borta... Går uppgiven in i köket på jakt efter något att äta istället. Inte heller det uppdaget lyckas jag med. På matbordet står travar med disk blandat med pastapaket, antikt porslin som jag köpt på loppis, öppnad och oöppnad post och gammal macka lämnad åt sitt öde med spår av EN tugga i. Till och med i förnstret står disk och trängs med blomkrukor och prydningsljus. Allt är en enda stor röra. Kläder hänger på tork lite överallt (som torkat för en vecka sen), en klänning i gardinstången, kaffekoppar i varje hörn, oidentifierbar doft i hallen (misstänker en banan någon av påsarna från en av informationsrundorna som inte blev uppäten). Undviker hallspelegln när jag går från köket till vardagsrummet eftersom jag vet att jag borde färgat min utväxt typ förra året. Sparade DNtidningar med läsvärda debattartiklar och ledare förvarade högst ostrukturerat på glovet, skrivbordet, stolen och sängen. Lever mina stackars blommor ens? Ingen aning. Tittade efter för ca ett halvår sedan. Så troligtvis inte. Kankske kaktusen går att återuppliva genom chockvattning. Att-göra-listorna hånar mig och studieböckerna påminner endast om min kassa ekonomi just nu. I ett visst ljus tycker jag att de ser guldpläterade ut? 

Undrar om det här verkligen en värdig början på mitt nya liv.

Nu ska jag lyssna på musik och meditera istället.

/total mess