.

Anledningen till att jag klickar upp denna artikel till att börja med är att jag länge längtat efter ett visst generationsskifte i partierna. Nya ansikten med en glöd i ögonen, kämparanda och förmåga att verkligen nå ut till medborgarna. Så (under)rubriken var tilltalande.

Texten var till en början slätstruken och lite tråkig men mot slutet kände jag mig riktigt upprymd! Det finns ju där, det där jag saknar, och jag hoppas verkligen att Ida (som nu avgår) inspirerar andra unga med politikerdrömmar att kliva fram nu. För det behövs. Röda blocket behöver få tillbaka förtroendet och för att möjliggöra det måste nya friska vindar blåsa in över både vänstern och sossarna.

Kom igen nu kaxiga åttiotalister, vi som alltid fått höra hur vi tror att vi äger världen och har skolats i nya sociala medier parallellt med den obligatoriska skolgången. Vi som i bästa fall målas ut som självständiga, fördomsbefriade klassmotståndare*. Ska vi visa att det ligger någon sanning i det så ska vi visa det nu! Nästa valomgång tar röda tillbaka makten, det kan jag nästan lova.

http://www.aftonbladet.se/debatt/debattamnen/politik/article8389323.ab  


* Minns när Ebba von Sydow (tror dock att hon är sen 70-talist om man ska vara petig) sa att hon tillhörde arbetarklassen för att hon faktisk hade ett jobb hehe. Det finns en charm i det, alla vet ju att hon inte gör det men det finns ett slags gränsutsuddande i hennes uttalande som jag måste gilla trots att vi med all förmodan röstar på olika block.