.

Det knastrar i min käke varje gång jag gäspar eller tuggar på något hårt...? Vad ska det vara bra för? Nu blir jag hypokondrisk och tror att jag har någon inflammation eller värre (en tumör som ligger och trycker på).

Hittade dessa fina bilder på något som jag är helt galen i. Rosetter.

Varför ger sig media på Lars Vilks så fort det sker ett terrordåd i Sverige eller Danmark?

Terrorns riktiga syfte är ju att skapa och sprida stark rädsla bland människor. Som de där galningarna man sett på film som skjuter en person för att skapa "respekt" hos andra. Därför är det så oerhört viktigt att inte visa sin rädsla. Att inte ge någon/några övertaget bara för att de gått över gränsen och gjort något vansinningt. Makten ska inte hamna i deras händer no matter what för då är vi förlorade.

Det förstod Danmarks Kronprins Fredrik då han valde att slutföra sitt uppdag på samma plats, trots hoten.

Men varför dyker Lars Vilks namn upp varje gång det diskuteras terror i media? Mannen lever med skydd 24/7 och kommer förmodligen få göra det resten av sitt liv. Jag vet inte om jag försvarar hans teckning men jag vet att jag tycker att reaktionerna varit orimligt starka och oförsvarbara. Men jag kan inte sluta undra om det är så att man jagar ett svart får? Någon att ge skulden för alla hemskt som drabbat Sverige och Danmark de senaste veckorna.

I så fall är det minst lika läskigt som tanken på att vi skulle ge vika för terroristerna. En kontroversiell teckning kan inte vara grunden till allt hat som just serveras i form av ljudfiler, brev och självmordsbombare. Eller vi får i alla fall inte låta det bli så.

Jag Lookbookknarkar för att fly verkligheten ett tag. Så rysligt begåvade människor det finns där ute!

Titta va jag hitta



2000-tals Mailyn M



Fiiin!



The real Twilight

Nej, jag skulle nog inte godkänas som en fullblodsfeminist hos vissa men det är inte heller mitt mål. Tvärtom hoppas jag på ett samhälle där värderingar väger tyngre än klädstil och stadsdelar. Jag tror på tolerans, respekt och jämställdhet. Lika värde för alla människor, oavsett bakgrund, kultur eller klädsmak. Och jag skulle vilja sudda ut de osynliga men ack så tydliga linjerna som delar oss, som skapa en Vi mot dom-känsla.

Som en kär vän till mig förklarade "i lumpen snackade vi ständigt ner de andra plutonerna för att skapa en starkare gruppkänsla" Fint. I lumpen där man var tvungen att skapa en gruppkänsla (eftersom döden var det andra alternativet) var det säkert en finfin metod men sanningen är att det funkar precis på samma sätt i kompisgäng, på arbetsplatser, på samtliga plan i livet, där vi lustigt nog inte skolas och förbereds för att utkämpa ett krig.

Jag är hon som ständigt kommer släpandes på HM och Gina-påsar, har rosetter i håret och klär sig i kroppsnära kläder. Samtidigt livrädd för att bli kränkt och sexuellt utnyttjad (ett gubbslem runkade framför mig på tunnelbanan en gång vilket räckte för att väcka den rädslan inom mig) och blir tokförbannad om någon kille skulle ha en åsikt över hur ofta jag avlägsnar hår från min kropp. Delger gärna min åsikter och får ständigt kämpa mot fördomar och känslan av att inte riktigt bli tagen på allvar (det tycks tydligen att jag inte ser ut som en feminist ska se ut. Hur nu en sån ska ser ut). Jag har många gånger blivit kränkt och klappad på huvudet. En gång färgade jag mitt hår brunt i hopp om lite mindre motstånd. Det gör jag aldrig om. Jag vill inte stödja fördomarna igen.

Alltid, sedan barnsben har jag irriterat mig över orättvisor och särbehandling. Det är inte exlusivt för kvinnor vs män, det gäller alla möjliga gruppkonstellationer som innehåller kulturella skillnader, klasskillander, könsskillnader, åldersskillnader eller maktskillnder. Jag tror inte att vi är så enkelspåriga att vi bara kan umgås med personer som liknar oss själva.

Och jag är så förbannat trött på att ovanstående och söder (alt förorten) mot östermalm, praktisk utbildning mot "riktig" utbildning (för att ta några fler exempel) skulle ha något med männoskovärde att göra?!

Nej, nu skärper vi oss och hoppar ur vår egen lilla låda och ser på världen med nyktra ögon.

Det tjänar alla på.

Det är inte lätt att vara människa sägs det. Det vet jag inte, jag kan bara säga att det är inte lätt att vara jag. Om man är som jag, en 80-talist som får dåligt samvete över att ha Sverige som hemland (världens mest jämställda land) men ser det lite som sin livsuppgift att föra fram kvinnorna i samhället med målet total jämställdhet, ja, då är det lite jobbigt. Famförallt när alla ens vänner bara suckar slår dövörat till när jag bröjar raljera om vad som akut borde förbättras i samhället, typ att det privata pensionssparandet ger kvinnor mindre trots att de betalat lika mycket som männen pga att kvinnor i genomsnitt lever längre. Försäkringsbolagen smetar ut utbetalningen under längre tid när försäkringsinnehavaren är kvinna) och varför i hela friden det bara verkar vara jag som ser det.

Eller i alla fall är den enda som lägger energi på att diskutera det. Många tycker ju att vi har det så bra, ingen märker inte av skillnaderna jag hänger upp mig på. Visst har vi det bra, men det är väl ingen anledning att sluta lyfta fram orättvisor och snedställdhet så länge det existerar. Och med det så blir man inom fem minuter stämplad som en jobbig person. Det vill jag också bekämpa. För det, om något, håller tillbaka utvecklingen.

Samtidigt sitter jag och läser Englas blogg. Och Elin Klings och Prinsessans Dagbok mfl. Jag stödjer deras läsarantal regelbundet och på så vis hjälper jag även till att få ut deras budskap till unga tjejer. Barn och hus i unga år, "vardaglyx", tvättråd, glossiga magasin med trådsmala brudar, inte ett ord om kvinnors sexualitet och djupare behov än rätt frisyr och  senaste Odd Molly-koftan.

Jag blir tokig på mig själv. Men jag är ju så fascinerad att jag inte kan låta bli. De verkar ju genuint lyckliga (?!). Jag förstår inte hur det går till. Hur begränsar man sin hjärnverksamhet (och får den att stanna där) till så ytliga saker som vit inredning och ELLE? Jag vill veta! Det är skitjobbigt att vara medveten om all diskriminering och skit som finns i vår värld. Det är skitjobbigt att aldrig kunna låta ett dumt uttalande av någon obildad ärthjärna låta passera utan att försöka upplysa personen om sanningen.

Fast egentligen tror jag ju inte riktigt på det där jag läser. Jag tror att det är ruskigt smarta brudar som sitter bakom tangenterna. Brudar som besitter en tydlig affärsidé. Tyvärr en affärsidé som bidrar till bakåtsträvan men hey, det säljer ju. Jag tror också såklart att dessa tjejer precis som jag inte önskar återgå till 40-talet om man frågade rakt, jag bara önskar att det framgick lite tydligare i deras bloggande.

(och jag tänker inte ens gå in på det nystartade radioprogrammet Husmorsskolan som föddes ur en blogg)

Kort och gott, jag förstår mycket väl vad som säljer i dagen samhälle men frågan är bara på bekostnad av vad?

Asos

Finnes:

Starkt engagemang, stor portion envishet blandat med kreativitet, omtänksamhet och förmågan att se det söta i mångt och mycket (?!)

Så hanterar du den:

Prata med den ofta, ta mycket med en nypa salt och behåll lugnet.

Pris: 0:- (endast lite kärlek då och då)