.

De vita*, förespråkarna av old school-bilden av kvinnor i samhället, de som även finns som kylskåpsmagneter fast då med släng ironi för att vi inte längre lever på 40-talet.

Jag är trött på det här. Förklara för mig, varför är det så viktigt att verka perfekt? Och vartifrån kommer önskan om att vara en god fru? Varför är en del av den kvinnliga befolkningen mellan 20 och 30 besatta av att kalla sig fru? Finns det något högtidligt i det? Låter det lite bättre? "Jag är fruuuu. Ja, vi gifte oss i somras, uuunderbart bröllop! Så himla lyckat!" "Jasså, du är singel? Oroa dig inte, det finns någon för dig med!" Jävlar vilken tur! Jag trodde det var ute med mig där ett tag!

Visst, kom med invändningar, men förklara detta; av alla mammahjältar (Året hjälte -mama) som vimmelmamman interjuvade, varför hade ingen av dom ett vitt, ständigt hotellstädat, perfekt hem? Ingen av dem svassade omkring i odd molly och ingen hade vita liljor i transparanta vaser och ett obsession för doftljus som kostar 500 spänn styck (det lilla!). De visade istället upp en verklighet med legobeströdda golv, ungar som skrek och for genom hemmet och en vanlig fin mammalook. Den där trygga, vuxna, starka kvinnan får ostört lysa igenom utan lager av smink och fashionabla märkeskläder.

Plain mom = high fashion i min värld!





* De vita är de som tycker att allt, och då menar jag allt, i hemmet ska vara vitt. Inkl. golv, väggar och tak. Och även dom själv ibland.