.

Det är inte lätt att vara människa sägs det. Det vet jag inte, jag kan bara säga att det är inte lätt att vara jag. Om man är som jag, en 80-talist som får dåligt samvete över att ha Sverige som hemland (världens mest jämställda land) men ser det lite som sin livsuppgift att föra fram kvinnorna i samhället med målet total jämställdhet, ja, då är det lite jobbigt. Famförallt när alla ens vänner bara suckar slår dövörat till när jag bröjar raljera om vad som akut borde förbättras i samhället, typ att det privata pensionssparandet ger kvinnor mindre trots att de betalat lika mycket som männen pga att kvinnor i genomsnitt lever längre. Försäkringsbolagen smetar ut utbetalningen under längre tid när försäkringsinnehavaren är kvinna) och varför i hela friden det bara verkar vara jag som ser det.

Eller i alla fall är den enda som lägger energi på att diskutera det. Många tycker ju att vi har det så bra, ingen märker inte av skillnaderna jag hänger upp mig på. Visst har vi det bra, men det är väl ingen anledning att sluta lyfta fram orättvisor och snedställdhet så länge det existerar. Och med det så blir man inom fem minuter stämplad som en jobbig person. Det vill jag också bekämpa. För det, om något, håller tillbaka utvecklingen.

Samtidigt sitter jag och läser Englas blogg. Och Elin Klings och Prinsessans Dagbok mfl. Jag stödjer deras läsarantal regelbundet och på så vis hjälper jag även till att få ut deras budskap till unga tjejer. Barn och hus i unga år, "vardaglyx", tvättråd, glossiga magasin med trådsmala brudar, inte ett ord om kvinnors sexualitet och djupare behov än rätt frisyr och  senaste Odd Molly-koftan.

Jag blir tokig på mig själv. Men jag är ju så fascinerad att jag inte kan låta bli. De verkar ju genuint lyckliga (?!). Jag förstår inte hur det går till. Hur begränsar man sin hjärnverksamhet (och får den att stanna där) till så ytliga saker som vit inredning och ELLE? Jag vill veta! Det är skitjobbigt att vara medveten om all diskriminering och skit som finns i vår värld. Det är skitjobbigt att aldrig kunna låta ett dumt uttalande av någon obildad ärthjärna låta passera utan att försöka upplysa personen om sanningen.

Fast egentligen tror jag ju inte riktigt på det där jag läser. Jag tror att det är ruskigt smarta brudar som sitter bakom tangenterna. Brudar som besitter en tydlig affärsidé. Tyvärr en affärsidé som bidrar till bakåtsträvan men hey, det säljer ju. Jag tror också såklart att dessa tjejer precis som jag inte önskar återgå till 40-talet om man frågade rakt, jag bara önskar att det framgick lite tydligare i deras bloggande.

(och jag tänker inte ens gå in på det nystartade radioprogrammet Husmorsskolan som föddes ur en blogg)

Kort och gott, jag förstår mycket väl vad som säljer i dagen samhälle men frågan är bara på bekostnad av vad?