.

Det är egentligen ingen ide att försöka skämta till det. Allt är skit när jag känner såhär.

Läste informationsbladen som jag fått av skolan mer ingående nyss och fick en isklump någonstans mellan magen och hjärtat.

"Det här fixar jag aldrig" var det enda som dök upp i skallen på mg.

Fan också.

Undervisningen är på engelska hela första terminen. Givetvis. Jag har egentligen inga större problem med engelskan men det gör mig nervös av någon anledning. Känslan av att jag inte har fullständig kontroll infinner sig, om undervisningen hade varit på svenska är det ju i princip omöjligt att missa något viktigt men det räcker med att jag inte vet vad ett ord betyder för att jag ska missa ett helt sammanhang. Sen muntliga föredrag på engelska inför tusen (tycks så när man står där) kritiska blickar. Gud, jag kommer göra bort mig totalt, sen kommer jag aldrig kunna visa mitt ansikte på skolan någonsin mer igen. Får hoppa av (motvilligt denna gång) och tacksamt börja jobba på ett lager långt utanför stockhoholm som det tar tre timmar att pendla till. Enkelväg.

Så här eldar jag upp mig och målar fan på väggen innan jag ens satt min fot på campus.